fredag 13 december 2019

Mandatory Personal Post

Alright. My first personal post in this blog...

I’m going to be writing in English. Mainly because I feel so much more comfortable speaking in English, and also because I have non-Swedish speaking friends and relatives that may be curious to see what the actual cheesesteak this Icelandic internship trip I’ve been yapping about is.


To quickly recap and summarize, SPACE is a foreign internship program funded by taxpayer money (thanks “evil Socialism”!), and from what I’ve understood it’s for the time being only available for us living in or around Borås county.


What we’re doing now since september 12th (and until November 1st) is this… pre-internship study course/exercise? Thingy? Basically it’s a two months-ish long preparation phase where we read up on and learn work ethics, ACT (Acceptance and Commitment Therapy), doing some job hunting, learn about the Icelandic language and culture, and last but not least; building a functional team out of this little ragtag group of assorted weirdos we are.


Well, all that and much more that it’s too early in the morning for me to remember.


For me personally, one of the hardest things has been to involve myself with the group. Which has been going better than I first feared.


A lifelong experience with an overwhelming majority of bad social encounters has definitely put me in a permanent state of on-edge whenever I’m in a group of people, no matter if I know them or not. Yet this group is surprisingly easy and relatable, and while they’re still scary humans they’ve at least chuckled at a couple of my awful jokes and that’s good enough for me!


A close runner up is getting up in the early morning and haul my ass off to Fristad Folkhögskola, the local Fristad community college where we run our base of operations. I’m not a morning person. Like, absolutely nowhere even close. Like, being so tired that it causes actual physical pain to move.


But that’s also worked out better than expected so… yay? Personal progress being made?


When it comes to the internship itself, we’ve yet to receive our designated workplaces. We’re hoping to hear more about our internships soon. Personally, I’m hoping for a spot aboard a whale safari boat, but if it’s too low-season for whale safari for them to accept any newcomers; either a sewing workshop or for the lulz: at Iceland’s Phallological Museum (Google it. I dare you).


At the time of writing we’re roughly 23-24 days away until takeoff, so we still have time for more. And personally, I’m hyped. As an old norse mythology nerd, Iceland has been high on my list of countries to see. The “'Straya of Europe” is like a completely separate dimension, who, despite being apart of the technological first world, still has a close bond to their traditional and superstitious roots. Something that I really admire!

Anyhow, this post has been going on for far too long because I simply don’t know when to stop writing. Sorry for taking up space (... geddit?), but unfortunately I’ll have even more to talk about once we’ve arrived on Iceland and get started for real, sooo...

torsdag 12 december 2019

Praktik på Island



Här står jag och byter fjäder på en Hyundai. Det var en bra praktikplats.
Jag rekommenderar folk som ska åka med SPACE till Island att söka sig till
Bifreidaverkstädi Reykjavikur som var en jättebra bilverkstad. De pratade engelska där
och de var ganska lätta att förstå, De var också vana att ta emot praktikanter. 


Det var kul att vara med i SPACE. Det var en bra stämning i gruppen.
Vi hade kul på helgerna då jag och några andra var ute och gick och hittade på lite bus
som jag inte tänker avslöja i bloggen, det är bus som jag tar med mig i graven :-)


Det är dyrt på Island. Jag köpte en vape, som kostade 25 000 isländska kronur,
det är ca 2000 svenska kronor. 


Det fanns riktigt god french hot dog i Reykjavik på 1011-butiken.
Det var ost och bacon i den. Mums!

Mitt tips är att lägga av med att snusa under tiden ni är på Island, för det fanns bara
Lyft tobaksfritt snus där. Inget vidare. Dyrt var det också, en dosa kostade 1199 kronur!

onsdag 11 december 2019


















Asbjörn Olafsson är ett känt grossistföretag på Island där jag fick göra min praktik. Varje dag kom det transporter till min praktikplats. Jag och min kollega tog ut alla varor från lastbilar och tog bort all plast runt paketen. Därifrån behövdes alla lådor sorteras i en speciell ordning. Det var lite som att spela tetris. Det funkade bra för mig och lager kan vara en tänkbar jobbmöjlighet hemma i Sverige.

måndag 9 december 2019

Fint folk kommer alltid sent


Dags för mig att få tummen ur och posta i bloggen. Detta har jag varit smärtsamt kass på.




För att börja med det uppenbaraste:

Min praktikplats.

Saumastofa Islands. En skrädderifirma, eller textile workshop, som låter bättre. 
Det ägs av våran Isländska kontaktpersons kusin Stefania. De sysslar med i princip allt i textilväg; de reparerar och justerar all från arbetskläder till pingvinfracker, samt sysslar med egentillverkning av varor som de själva säljer eller blivit anlitade att tillverka.



Då jag är en n00b så blev mina arbetsuppgifter lite lättare, som att avsluta lite detaljer på dessa vristvärmare och trä i band på små produktpåsar till en sminkaffär.

Ganska så monotont arbete, men att sy är ganska terapeutiskt för mig så det var inte så illa. Egentligen.

Arbetsplatsen var helt okej. Det enda problemet var att jag och chefen var de enda som pratade engelska, mina övriga kollegor pratade endast Isländska, Vietnamesiska eller Ryska. Tre språk som jag tyvärr inte riktigt bemästrat än. Jag tror jag vet hur man frågar efter vodka på Ryska, men det blev aldrig relevant tyvärr.





Island har länge varit ett land som både intresserat och förundrat mig. Inte nog med att naturen är helt fantastisk och utomjordisk på sina stället, så är kulturen helt unik med tanke på att det är ett i-land där vidskepelser från innan medeltiden fortfarande beaktas och respekteras. De skyller fortfarande på älvfolk för somliga fenomen, och deras gamla legender och myter känns forfarande levande på ett helt annat sätt.







Och så här i Juletider är det rätt häftigt att poängtera att Island inte lät sig dras med och anamma den moderna julen och Coca-Cola tomten som majoriteten av västvärlden har gjort, utan de har kvar deras ursprungliga traditionella karaktärer. Som Julkatten, den fruktansvärda Gryla som kidnappar och/eller äter olydiga barn, och deras populära 13 “tomtar”. Alla tretton har namn efter deras olika personligheter och... hobbies? Antar jag?



Be mig inte repetera vad de alla heter dock, för jag minns knappt tre av dom.




Och även om det här är ännu en naturbild så är det där inget naturligt fenomen. Det där är ett bh-staket. Som jag personligen bestämde mig för att bidra till efter våran rundtur runt sydkusten.



Våran kontaktperson/guide berättade den historien han hade hört om hur det hela började med bh-staketet, och sammanfattat tror jag man kan säga att det började som ett socialt experiment när traktens länsman hängde upp sin bh på staketet, efter en diskussion med markägaren om det mänskliga fenomenet att hänga upp upphittade vantar, sockar osv, på närmaste staketpost, sten, vadsomhelst.

Sedan dess, som så mycket annat, så spårade det ut och resultatet ser ni här.


Så medan andra ibland säger saker som “åh jag lämnade hjärtat i Spanien” eller “jag lämnade mitt förflutna i Zimbabwe”, så lämnade jag min bh på Island.

fredag 6 december 2019

Mina erfarenheter från Island

Nu så har vi kommit hem från våran praktik på Island tillbaka till Sverige igen. Det har hänt otroligt mycket under tiden som man har varit på Island och jag hoppas att alla deltagare håller med om att det mesta är positiva saker.

Bildresultat för perlan

Jag själv har praktiserat på Perlan (https://perlan.is/) vilket har varit en otrolig plats för mig och har passat mig perfekt. Mycket av det jag har fått göra är kundkontakt, presentera föreställningar och vara allmän värd för turister som kommer dit. Det som jag verkligen tycker att arbetsplatsen har gjort väldigt bra är både arbetsmiljö och dem kolleger som finns där har varit helt underbara om det nu bara varit vid bemötande eller om man har haft några frågor. Så det tog inte lång tid innan det kändes som om jag var en del av arbetsplatsen.

Det är mycket som har hänt utanför arbetsplatsen också, det var en stor musik festival under dem första 3-4 dagarna med en del gratis konserter som man kunde ta del av, vi har fått åka på sightseeing turer med den kontakt person vi hade på Island så vi fick se sydkusten av Island och den svarta stranden.

Men jag tror det bästa tecknet att det här har varit en otrolig upplevelse är att jag kan inte komma ihåg nån gång jag har mått så dåligt över åka hem. Vanligtvis brukar det alltid vara en lättnad att äntligen få komma hem igen men för mig var det svåraste att lämna Island bakom sig vilket kanske bara kan vara tillfälligt också vem vet. Men alla kan tycka olika om resan men för mig att inse det att den sämsta delen har varit att åka hem så är något som gått verkligen rätt till under min tid i SPACE.

 /Joel Marrthinsen

Efter ha kommit hem från min tid i Island så kan jag säga att jag tyckte verkligen om min tid där.

Skivbutiken Lucky Records var ett fint ställe att vara på, Arbetet var ganska lugnt och inget problem.
Fick göra saker som t ex att putsa CD skivor och prismärka dom.

Reykjavik var ett lugnt ställe skulle jag säga, jag hade inte långt att gå till jobbet och arbets tiderna jag hade var perfekt.

Naturen var lugn och det var rätt tid på året för mig sedan det inte var några insekter ute.

Skulle nog ha tänkt och bo där om inte ekonomin var så dålig.

Jag är glad nog annars att vara hemma, för jag saknade en del av maten här och mina saker hemma.

onsdag 4 december 2019

Jag tycker att tiden på Island med praktik har varit väldigt lärorikt och utmanande då man ofta stötte på saker man annars kanske inte är van vid. 

Innan resan till Island var jag väldig orolig över att jag kanske inte kan kommunicera på ett bra sätt då jag inte är jättebra på Engelska men det märkte jag när jag väl börjat på praktiken att jag kunde mer än vad jag trodde vilket även har gjort att jag fått mycket bättre självförtroende.



 

torsdag 28 november 2019

Sista dagen på Island innan hemfärd

Då var resväskorna packade igen, men för hemfärd. Imorgon flyger vi hem till Sverige efter 4 fantastisk veckor här på Island. 

Det är svårt att sätta ord på hur den här resan och upplevelsen har varit eftersom jag själv inte tagit in allt jag varit med om än. Jag tror att det kommer att ta en vecka eller två innan allt det har hunnit sjunka in om vad jag faktiska har varit med om. 

Det jag kan säga är att den här resan har inte varit enkel för då ljuger jag. Den här resan har varit rolig men också fruktansvärt tuff. Ända sedan vi landade på Keflavik den 4:e November så har jag fått jobba mycket med mig själv och fått lära mig att leva utanför min trygghetzone . Det har inte varit enkelt, men det viktigaste är att jag klarat det.

Jag känner att jag har hittat mig själv och det är jag så glad och tacksam för.







       

fredag 22 november 2019

Min Praktikplats på Island






När jag fick reda på att jag blivit antagen till Space och att jag skulle få praktisera utomlands så blev jag både glad och nervös. Jag visste att vi skulle ha några veckors förberedelser innan praktiken, men känslan av att få praktisera i ett annat land var så speciell. Jag hade blandade känslor och tankar inför resan och praktiken.

Jag har inte alltid haft så bra erfarenheter av tidigare praktikplatser så när resan började närma sig på allvar så blev jag mer och mer nervös för varje dag som gick. Jag fick fler och fler oroande tankar varje dag som " Hur kommer det gå? " Kommer jag att trivas?" Kommer jag känna mig välkommen?" Vad kommer jag att få göra?" Kommer jag göra ett bra jobb?" Viktigast av allt för mig personligen var " Kommer jag att bli sedd och accepterad för den jag är?"
Som sagt så hade jag väldigt många frågor och tankar inför resan. Jag hade fått svar på andra frågor om praktiken innan vi åkte till Island som t.ex Vart praktiken låg, Om jag behövde speciella kläder och vem som skulle vara min handledare under min praktiktid på Island.
Men dem andra frågorna kunde jag inte få svar på förens jag hade kommit till praktiken.

Tyvärr så hade inte jag en så bra start på min praktik som jag hade hoppats på. Det var några saker som gjorde att den praktikplatsen inte riktigt höll måttet så jag fick byta plats redan veckan efter.
Jag fick en ny praktikplats på Almar Bakari och där kändes det rätt från första dagen.

Jag fick ett väldigt fint bemötande av min handledare men även av flera av dem andra som jobbade där. Jag kände väldigt snabbt att här kommer jag att trivas bra. Jag var självklart nervös första dagen vilket jag tror att dem flesta är, men nervositeten släppte ganska snabbt eftersom jag fick ett sånt fint bemötande. Det var lätt att prata med alla och alla hjälpte mer än gärna till.
Det är inte alltid lätt att vara ny på ett ställe, men jag måste säga att jag tyckte det var lätt att vara ny på Almar Bakari. Jag har aldrig känt en sån trygghet på en praktikplats tidigare. Det var en häftig känsla.

Som jag sa innan så har jag inte haft så bra erfarenheter från tidigare praktikplatser, men denna praktikplatsen har varit så bra från början. Jag kände snabbt att alla mina tankar jag hade innan försvann ganska snabbt. Jag är väldigt glad att jag hamnade på den platsen.

Vad har jag fått göra för något? Jag har fått göra ganska mycket olika saker.
Jag har fått hjälpa till att paketera kakor, pajer och bakelser mm. Jag har fått doppat kakor i smält choklad, diskat, torkat av bord och ställt iordning stolarna i Café delen. Mycket beror på vad som ska göras under dagen jag är där. Ibland blir det mycket disk för att det inte finns så mycket annat att göra, men jag måste säga att dem är så duktiga på att se till att jag får göra mer saker än bara stå i disken. Jag var lite rädd att jag skulle hamna i disken på heltid men så är det inte. Jag får göra andra saker med. Personalen där är jättesnälla. Det är en väldigt bra praktikplats. Jag är så nöjd :)  
   



 

söndag 17 november 2019

Andra veckan på Island






Andra veckan på Island är gjord vilket betyder att halva resan har gått och vi har lite mindre än 2 veckor kvar av resan som bara rusar iväg.

Igår var vi på en lång utflykt som sträckte sig över hela dagen. Vi besökte vattenfall, The black beach och en av alla Islands Glaciärer. Vi bjöds även på alla sorts väder som solsken, snö, hagel och blåst.
Det var en väldigt rolig och intressant utflykt med mycket intressant information. Våran guide som även är våran handledare här på Island Jakob var riktigt duktig.

Vårat första stop var vid vattenfallet Skógafoss som är ett av Islands största vattenfall. Vi fick i uppgift av Jakob att räkna alla stegen upp till toppen av vattenfallet och ingen av oss fick exakt samma antal trappor. Det var över 400 trappor minst för ingen av oss fick mindre än 400 :) Jag tror att precis alla av oss var andfådda när vi äntligen kom upp. Det kändes som ett tufft träningspass utan någon vila. Ett riktigt konditionstest.

Vårat nästa stop blev vid The black beach och där hände det intressanta och otäcka grejer. Innan vi gick av bussen så berättade Jakob att den stranden kan vara riktigt farlig om man inte lyssnar på den viktiga informationen. Det är riktigt starka strömmar i havet som kan dra med en person ut om man står förnära vattnet. Han berättade att flera liv gått förlorade där p.g.a att dem hamnat i vattnet och inte lyckats komma upp. Det var så otäckt att höra men tänkte att "okej vi har en guide med oss han vet vad han gör och tar med oss på, eller?" Vi gick till stranden och allt var lugnt till en början och han sa att vi inte behövde gå längre än till ett streck på stranden. Okej, det blir så bra tänkte jag. Vi går inte längre än till hit. Bättre att stå längre upp på stranden än att gå för nära och riskera att bli tagen av vågorna. Helt plötsligt så ser jag hur Jakob och andra i gruppen börjar gå närmare en klippvägg och jag följer såklart efter. Jag menar han är guide, han vet vart gränsen går, eller hur? Problemet var bara att alla hann inte med i samma takt utan några kom lite efter dem andra. Vi som kom efter skulle precis gå förbi klippväggen som dem andra gjort när en ganska stor våg kom rakt mot oss. Någon skrek och vi alla tog tag i klippväggen och jag hade sån panik. Efter att ha hört hemska historier om hur folk blivit tagna av havet och att man själv står vid en klippvägg med en stor våg kommandes mot sig så är inte ens tankar särskilt positiva. Jag tänkte att nu är det kört. Jag kommer inte komma hem till Sverige igen och få träffa mina nära och kära. Som tur var så lyckades vi komma upp på stranden och  vi var i säkerheten igen. Chocken efter vad som just hänt var stor. Fy vad hemskt det var. Mina ben skakade och just när dem skakade som mest så frågade en annan turist mig om jag kunde ta kort på henne och sin man. Självklart svarade jag, men kände hur mina ben skakade och jag gjorde allt för att korten inte skulle påverkas av att jag skakade ;)
Flera av oss var riktigt blöta. När vi kom till bussen så pratade vi om vad vi just varit med om och att Jakob själv gått emot det han precis hade sagt innan vi gick ur bussen :)

Efter The black beach åkte vi och åt lunch. Efter lunchen så åkte vi och såg en av flera Glaciärer. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad den hette. Det var väldigt vackert. Vi fick lite fritid där att gå runt och titta mer. Själv frös jag så fruktansvärt om mina blöta fötter att jag gick tillbaka till bussen med två andra.

Vårat sista stop blev vid vattenfallet Seljalandsfoss  och det vattenfallet var riktigt fint. Jakob sa att det är ett av vattenfallen som man kan gå bakom. Är man kvinna så kan man fria till sin partner där närsomhelst på året och ens partner får inte säga nej ;) Good to know ;)

Efter det så började vi åka hem mot Reykjavik igen. Vi stannade på en mack och köpte med lite fika hem. Det var en lyckad dag med hög spänning.
   

onsdag 6 november 2019

Efter 8 veckors förberedelser så är vi äntligen på Island.






Resdagen började den 4:e November kl 02:47 på Borås Resecentrum. Det kändes som att dem flesta om inte alla i gruppen var relativt pigga när vi träffades. I två olika taxibilar åkte vi ner till Landvetter där vi checkade in våra bagage och gick igenom säkerhetskontrollerna. Jag måste erkänna att det var skönt att jag inte var den enda som tjöt i säkerhetskontrollen :) 

Vi lämnade Landvetter i ett av de trängsta plan jag någonsin suttit i. Det kändes som att man satt i knät på sin kompis bredvid, men det var ingen som klaga för tiden gick snabbt. 
Planet från Köpenhamn var större vilket var skönt för man hade gott om benutrymme. 
Det var en lugn flygtur fram tills ca 40 minuter innan landning då min kropp kände att det var för varmt där vi satt och bestämde sig att bästa sättet att visa det på var genom att svimma av. Jag såg dock ut att sova för alla andra runtomkring, så det blev en större chock för dem när jag berättade att jag svimmat av. Jag fick ett väldigt fint bemötande av flygvärdinnorna som tillsammans med coacherna hjälpte mig. Det var en tuff start på resan med andra ord, men det viktigaste var att det löste sig fint.

När vi landat på Island så möttes vi av Jakob som är den personen som kommer ta hand om oss här på Island. Vi började med att åka till vårt boende House Of The Spirits där vi lämnade av alla våra bagage. Efter det blev det lunch och matinköp. Den kvällen blev dock kort för mig och min rumskompis som båda somnade innan 19:00. 

Dagen efter fick vi höra att en i gruppen hade på något konstigt sätt lyckats låsa in sig på toaletten och kom inte ut. Det hela slutade med att hela låset fick tas loss. Det är lite roligt för vi gjorde en riskanalys över saker som vi trodde kunde hända på Island, men varken svimning eller inlås på toaletten hamnade på den riskanalysen. Vad ska man säga? Det blir inte alltid som man tänkt sig :)     


       

fredag 1 november 2019

Ready for take off!

Här sitter vi och kollar flygplatser och pratar om olika flygolyckor bland annat om filmen"Alive", men skämt åsido så har vi mixade känslor inför avresan. Vi sitter också och pratar om dom små sista sakerna som vi har kvar att göra.

Det vi har gjort dom senaste veckan så har vi haft mycket besök och själva fått vara på besök på Citysälj och fått besök av ViA och LO Ung. Vi har också fått se en del filmer om Island.

Många har också stora planer efter Fas 2 när vi är på Island då en del har sökt sig till olika utbildningar och andra har haft mer fokus på praktik och jobb, men huvudsakligen så verkar alla komma närmare sina egna mål och värderingar.

torsdag 24 oktober 2019

Nu är det bara 10 dagar kvar tills vi flyger till Island och ska praktisera på våra olika praktikplatser. Nedräkningen har officiellt börjat och känslan i gruppen är helt fantastisk.
Men det är inte Island jag tänkt att blogga om i detta inlägget utan om något helt annat.


Det är svårt att sätta ord på hur det är att gå från att inte ha något att se framemot till att ha så många möjligheter att det är svårt att välja. Just detta har jag fått vara med om dem senaste veckorna här på SPACE. När jag började SPACE så kände jag att jag satt fast och kom inte loss. Vart jag än tittade så var det något som inte stämde och där tog vägen slut. Jag kände att jag aldrig kommer att hitta något som passar mig eller som jag vill göra men ack så fel jag hade:) 

Dem senaste veckorna har vi både varit på besök och även haft besök som har påverkat mig så positivt. Jag har antecknat så mycket jag bara kunnat så att pennan glött och handen fått kramp, men vad gör det när man känner att nya dörrar öppnas och nya vägar formas?

Något som stack ut lite extra var två möten som jag var med på i Tisdags denna veckan. Det första mötet var på morgonen på City Sälj där vi fick ett riktigt fint mottagande och intressant information. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt haft en positiv syn på telefonförsäljning förens nu. Vi träffade en jättetrevlig kvinna som var så trevlig, duktig och professionell inom sitt jobb. Det var riktigt intressant att höra allt hon hade att berätta och jag har fått en helt ny syn på telefonförsäljning efter det mötet. Jag skulle själv kunna tänka mig att jobba där, så intressant var det!

Det andra mötet jag var med på handlade om att plugga vidare. Jag fick ny värdefull information som jag inte haft tillgång till innan. Jag fick ställa frågor och fick reda på skillnaden mellan olika utbildingar och skolor men än vad som eventuellt skulle kunna passa mig. Jag kände direkt efter mötet att jag var både glad och upprymd. Jag har varit på många möten under åren men detta mötet satte sig extra djupt, för jag fick ett sånt fint bemötande. Jag har haft så mycket positiv energi som jag bara njuter av. Det känns som om jag äntligen har hittat rätt.   


 

Nedräkning


fredag 11 oktober 2019

Mitt första intryck av SPACE




När jag satt på bussen ut till Fristad folkhögskola den soliga torsdagen i September hade jag ingen aning om vad jag skulle få vara med om. Jag visste att jag skulle träffa nya människor och vi tillsammans skulle till Island och praktisera. Jag hade ingen aning om vilka dem andra var eller hur vi skulle fungera i grupp, skulle jag ens passa in? Jag hade väldigt många frågor som cirkulerade i min hjärna. Det kanske låter lite konstigt men redan samma dag så släpptes all nervositet och byttes ut mot glädje. Jag kände snabbt att jag hade hamnat i en sån bra grupp och att coacherna var så bra. Jag har aldrig varit med om att på bara 2 timmar gå från sån oro/nervositet till glädje och en slags trygghet att "här passar jag in". 

  


vad jag hoppas på att få ut av SPACE

känsla av riktig arbete, inte som praktik,

fulla arbetes timmar t ex

första tiden i Space

det har varit kul att lära känna nya människor

fått ny motivation till jobbsök och nya idéer på vad jag skulle kunna jobba med

första gång

min tid i space hittills har varit kul vi har skrattat mycket. ska jag vara ärlig så har jag aldrig bloggat innan så detta är första gången för mig så jag vet inte hur jag ska skriva.

Att gå up tidigt

Väckarklockan ringer. Det är mörkt ute. kallt. Sängen är varm och skön. Jag hör regn och rusk som smattrar mot fönstret. Att somna om känns väldigt lockande.

Varför går man upp på morgonen? Bara för att man måste? Att motivera sig är svårt, speciellt när man måste gå upp både innan solen och innan någon annan vaknar. Trotsa kroppens skrik efter bara 5 minuter till i den sköna sängen. 

Men ändå så måste man, denna morgonplåga hör till vad man måste lära sig. Med pendeltider går dom flesta av oss upp tidigt för att komma till Space lokaler. Men samtidigt är det skönt att ha rutiner igen. Att ha något för sig under dagen. Någonstans där man blir saknad ifall man inte kommer.

Och allt blir så mycket enklare när man har så sköna kollegor att komma till.


Nya Spår

Nu de som senaste veckan/veckorna har vi haft mycket fokus på vart det är man vill komma och hur man når sina mål. 

Detta har vi gjort genom bland coachande samtal, ACT, jobbsök tillsammans och individuell tid. Några har något de vill närma sig och några har till och med lyckats få praktik under onsdagar då vi har mycket egen tid till att jobba på just sådana saker.

Personligen för mig har jag innan SPACE inte vetat vilket riktning jag ska gå eller hur jag ska fortsätta för att ta mig in på jobbmarknaden, detta tillsammans med att jag inte vetat vad det är för jobb jag letar efter eller som skulle passa gjorde att jag kände mig osäker på vad man ska göra som att man bara står och stampar på samma ställe.

Men med både hjälp av våra coacher och varandra har jag börjat hittat något spår som jag kan fortsätta inom, jag absolut inte någon färdig plan än men jag känner mig lättad att jag äntligen hittat något att röra mig emot.

Att söka jobb

Att söka jobb är svårt. Det blir lätt att man blir självkritisk. Man tänker att man inte är god nog för ett jobb, eller så blir man för dömande och tänker att ett Job inte passar just mig. I Space har vi nu testat ett annat sätt, att söka jobb åt varandra. Istället för att stirra sig blind på sina egna svagheter kan man nu istället fokusera på styrkorna hos dom andra deltagarna, vad man tror att dom skulle klara av.

Vi skrev upp lite olika fakta om oss själva på en för alla synlig tavla: vill ha deltid, kan inte jobba i industri, vill gärna jobba med djur etc,. Sedan gjorde vi alla vårt bästa att hitta förslag, ett roligare och enklare alternativ till att bara sitta i sitt eget tänkande och ältande om sig själv.

Målet är att ge oss alla tankenötter, att kanske se nya jobb man kanske inte annars hade tittat på och helt enkelt se fler möjligheter.

tisdag 8 oktober 2019

måndag 7 oktober 2019

Tjolahopp

Cirka två veckor efter förra blogginlägget har gruppen gjort flera framsteg tillsammans.
Förutom de vanliga veckodagsaktiviteterna såsom Isländska med Björk, Jobbfokus, etc,
så har gruppen även gått på jobbmässa, där de bla hade “Mässtävling”
(vem som lämnat in flest CV:, tagit mest godis/reklampennor), haft Skype möte med
vårat ankare på Island Jakob Jonsson, har haft ett möte med ett par tjommar från Sjusam,
och haft våran första gemensamma övernattning på Åsengården.

Även om vi inte var hela gruppen på Åsengården lyckades vi ändå ha roligt med diverse
aktiviteter som fyrkamp (stövelkastning, tornbygge, kottkrig etc), gemensam matlagning
(en trerätters måltid inspirerad av Island, självklart), begå onämnbara brott i kortspelet
Kittens in a Blender, och mycket mer.

översikt än så länge

saker som vi har gjort de senaste veckorna.

*   gått igenom olika arbets förberedande uppgifter

* lära om island och isländska

*haft en övernattning


Praktikplatser

Förra veckan träffade vi alla en man som heter Jakob. Det är vår kontakt på Island som letar efter praktikplatser och vi fick då höra dom första tankarna kring vad vi önskat för möjliga praktikplatser. Det blev ett skämtsamt möte fast med en allvarlig underton, även om det är viktigt att vi har roligt är vi på Island för att göra gott ifrån oss.

Jakob känns som en bra kontakt och vi ser med spänning fram emot nästa gång vi hörs, då kanske vi får reda på exakt var våra olika praktikplatser kommer att befinna sig.

Med Space, mot framtiden!

fredag 20 september 2019

Våran Första Vecka

Det är svårt att prata med någon man inte känner och vi har precis satt oss ner i en fyrkant med okända
människor. Hur lär man känna nya människor egentligen? Vår första vecka i gruppen ägnades mycket åt
just att lära känna dessa nya människor som vi nu ska ägna 14 veckor tillsammans med. Som tur är har
vi med oss två coacher som kan kickstarta vår gruppdynamik. En av dom första sakerna vi fick göra var
att ta en promenad tillsammans med en diskussionsuppgift “vad är en bra arbetsgrupp”. Diskussionen
öppnade för att kunna delge sina egna erfarenheter och historia för varandra. Där det snabbt visade sig
att flera av oss har mer i gemensamt än vad vi först trodde. 


Dagarna som följde präglades mycket av just att lära känna varandra, varvat med uppgifter för att både
finna hos själva och för att börja förbereda inför vår resa. Vi testade på yoga tillsammans där vi till skratt
kunde konstatera att ingen av oss var en yogamästare. Vi i gruppen har börjat bli en grupp på riktigt,
men än blir det många obekväma tystnader.


Vi fick under början på måndagen besök av Björk Magnusdottir som kommer från Island men nu bor i
Sverige och fick lära oss lite diverse om Island. Bland annat lite om språk och kultur som kan skilja ifrån
här i Sverige. Något som kommer att fortsätta varje måndag i framtiden tills det att vår resa blir av.
Sedan får infödingarna lära oss resten.

Vår resa har börjat och vart den kommer att sluta vet ingen.

tisdag 3 september 2019

Ny gruppstart

Den 12 september hälsar vi höstens praktikanter välkomna till SPACE Utlandspraktik. Inläggen som följer kommer att vara deltagarnas egna berättelser och reflektioner från hösten 2019.